Tröttheten kommer ikapp ibland

Pressen att alltid ha nåt tråkigt jädra skolarbete hängande över mig, gör att jag aldrig riktigt får slappna av. Jag jobbar hårt i trädgården, men det är för mig, trot eller ej, rena meditationen. Jag har fått tillbaka mina valkar i händerna, de som dök upp första gången när jag var 12-13 år och började jobba i ladugård och stall. Jag gräver och sågar och målar. Jag jobbar på vanliga jobbet, men för tillfället bara runt 75% tror jag. Och jag pluggar heltid. Men bara på en enkel gymnasienivå så egentligen är det inte svårt. Men jag är så trött. Så har jag en hund som behöver arbeta, men när det varit såhär varmt så har vi låtit bli. Men större och större blir han tydligen, tror han väger över 45 kg nu.
Skattepengarna kom och gick igen, jag satte in drygt hälften av dem till takkonto.

Jag skrev för flera år sen i min blogg då jag jobbade i hemtjänsten i landets sämsta kommun, Knivsta, att jag önskade att mitt eget hem var åtminstone hälften så välstädat som hos de där jag städar om dagarna. Jag känner en liknande önskan nu. Men tiden och orken räcker inte. Här inne i huset är det damm och disk, för städningen har ganska låg prioritet. Men trädgården blir fin. Och studierna blir, hoppas jag, godkända.
Men jag skulle vilja få slappna av. På riktigt.

Jag var en tur till min hemstad idag

Barnen ville bada där och själv passade jag på att alldeles kort träffa en vän jag inte ser särskilt ofta.
Jag hade velat vandra runt i staden mer än vad jag gjorde, men himlen mörknade något och vi trodde det skulle åska.
Jag hade velat vandra ner till de gamla trähusen, till de katolska gamla områdena och till den övergivna kyrkogården. Åtminstone gick jag runt en stund på den ståtliga stormanshögen. Den måste ha varit ett präktigt landmärke när det begav sig. Idag vet folk inte ens att den finns.

Mitt sovrumsfönster står öppet nu mittinatten och en frisk doft av regn spirar i luften fast det är torrt. Jag tog en hundpromenad ut och såg på månen, som var klotrund och brann i gult och orange. Så fantastiskt vacker!
Mitt trötthet ter sig långt bort, för jag sov till eftermiddagen efter nattens arbete. Nu skulle jag kunna göra sista psykologifrågan eller ta ett bad.

Ibland när jag minst anar det, skriver jag på en bok. Jag får till fantastiskt bra formuleringar som skulle bringa läsaren till tårar och skratt. I minnet letar jag efter hur det min bok ska handla om var, så minns jag och vet hur det ska beskrivas. Det kommer bli en hemsk, nära och oerhört berörande bok tror jag. Synd bara att inget av det jag skriver när jag minst anar det, finns nedskrivet.

Här sitter jag och är glad igen

Jag vågade åka och dansa på Berget utan att ha någon lekkamrat med mig, för att möta vilt främmande människor och lyssna på deras Västafrikanska trummor och dansa med dem.
Sen att det dök upp en urgammal vän och en ny jag bjudit in, det var en härlig bonus.

Klockan är på tok för mycket med tanke på att jag ska upp imorgon bitti och inte hinner sova före det kommande nattjobbet. Men det skiner jag i. En hemtenta är inlämnad och får jag ett ynka E är jag nöjd. Har lite psykologiuppgifter att göra med men jag tar det som det kommer. Just nu är det vår. Just nu, gör jag vad som faller mig in.
Detta är en kväll jag kunde sitta här och skriva en timma.. Det kan bli en dikt istället. Speedad som en duracellkanin, förtvivlat vidöppen och sprudlande, Moder Hel har denna goa inverkan på mig.
Se mig för några år sedan. Se mig idag. Vilken ofantlig tur vi haft!!

Jag har varit barnledig några dagar

15-åring och 12-åring har varit på besök hos bröderna över Kristiflygarehelgen. Så när 19-åring smsade ”Vad blir det för mat?” fick hon svaret ”Jag är barnledig. Ät gräs.”
Men sen delade vi en pizza. Jag har ätit färdigmat, smörgåsar, inte stressat över att bli klar med skolarbete innan barnen kommer hem för sen är det slut på lugnet. Utan jobbat halvt ihjäl mig i lugn och ro med studier och trädgård. I fredags hade jag yrsel och huvudvärk och kunde knappt hålla mig vaken. Somnade 22 och vaknade av klockan vid 9. 11 timmars sömn gjorde susen och på lördagen röjde jag inomhus. Idag har jag jobbat på jobbet och det sker oftast i lugnare takt än här hemma. Så när jag kom hem orkade jag hundpromenad och gräsklippning också. Nu ska jag skicka in inlämningsuppgift A på psykologi. Den var rätt enkel, antagligen för jag sysslat lite med sånt förr.

Hinner mycket

och ändå bär jag känslan av att inte hinna med. Till detta en oro som börjar bli som en gammal vän – jag har fått jobba väldigt lite för att vara jag. Som timvikarie har man ingen förutsägbarhet, och det suger. Å andra sidan har jag friheten att låta bli att jobba de dagar jag vill ha nåt annat för mig. Ska inte gnälla, månaden är ung. Och jag älskar frihet. Är inte frihet och tid, det vi alla egentligen strävar efter? Det som är värt mer än någonting annat? Jag har haft några sådana dagar. Lallat på Berget. Planterat två thujor och ett äppleträd. Målat brädor till rabatterna och till ungarnas sålådor. Läst lite mer ur de Gnostiska evangelierna. Saker faller på plats när jag läser tex skapelseberättelsen – femhundrafemtioelva olika religioner verkar vara sprungna ur detta.
Jag har en utbildning att gå senare, när jag har tid. Den inom gudinnereligion. Den är ett absolut måste.

Hade en nygammal vän på besök för första gången. Ny för att vi inte umgåtts, gammal för att vi nog träffats i ett annat liv eller fler. Det är så med vissa. Man känner igen dem. Jag är övertygad om att vi har en sorts själsfamiljer – inte av kött och blod för konstellationerna kan bli lite hur som helst – men att samma grupp av människor träffas igen och igen. Jag har skrivit det förr – man träffas igen och igen antingen för att man vill det, eller för att man är så illa jäkla tvungen för att komma igenom något, för att ta en examen i något man måste lära. Jag har ett par såna bakom mig nu, ett par krossade mig medvetet, men jag reste mig klokare och ännu mera rakryggad.
Jag blev kallad gasell när jag for runt på klippor och stenblock och det var lite aha-upplevelse att höra, eftersom jag vanligen ser mig som en svettig och flåsande blåsbälg med noll kondition. Men egentligen är det inte så. Då hade jag inte farit runt uppför berget som en gasell, inte heller renoverat ett hus och byggt upp en trädgård och klippt gräset och eldat med ved och tränat upp en tossig hund och funderat på att skaffa en till. Men det där sista, beror mer på dårskap än kondition.

Har börjat på ämnet psykologi i utbildningen nu. Väldigt enkelt som tur är, eftersom det här är nåt jag läst förut, både av eget intresse och på högskolan. Jag har tidigare fördjupat mig inom jungiansk psykologi, då främst av mitt intresse för arketyper och ett gemensamt, universellt, medvetande. I Sahara, Norge, Amerika, Europeiska kontinenten och jag tror Australien men är osäker – dök samma symboler upp ungefär samtidigt. Låg de kvar i folks minnen i alla århundraden sedan vi utvandrade från Afrika, eller fick människan världen över, idén till samma bilder ungefär samtidigt?
Ja så finns teorier som spräcker out of Africa- och till och med Eva-teorin. Var det nånstans i Ryssland man hittat kranier äldre än de afrikanska? Minns inte riktigt. Jag läser så mycket.

 

Bra dagar

Jag spenderar pengar. Det är fantastiskt att kunna göra det. Jag har, som jag nog nämnt tidigare, haft tider i livet då jag inte haft tillräckligt att äta och gått ner i vikt. Jag har limmat barnens trasiga skor och slitit och dragit i deras urvuxna då de varit blöta, för att de ska bli lite större och räcka ett tag till. När efterlängtade barnbidrag kom kunde man om det räckte, hitta lite kläder eller ett örngott på loppis. Så jag uppskattar sannerligen, att ha denna enorma lyx och kunna köpa oss annat än livsnödvändigt. Vi har det bättre än jag någonsin kunde föreställa mig! Jag försörjer två barn och en lat sk ”vuxen” på en lön. Jag har än idag inte listat ut, varför folk gnäller högljutt om att de inte har pengar, om de är två arbetande vuxna som kanske bara har två barn. Kantänkas de har miljonlån på villan och antagligen varsin bil och kanske inte nöjer sig med begagnat. Vad vet jag?

Idag köpte jag ett plommonträd också! Om träden håller sig vid liv, ska vi ha en fruktlund någonstans i trädgården. Också det är fantastiskt, att våga satsa fullt ut. Jag vet inte hur många gånger jag renoverat hus och lägenheter, styrt upp vilda nonchalerade trädgårdar, haft början på underverk på gång… För att sedan flytta därifrån av en eller annan anledning, nästan alltid frivilligt såklart men ändå har det känts.. Sådar.. En gång utslängd faktiskt, där hyresvärden sa till mig att mitt hus skulle säljas, fastän jag hörde  (och antog ändå) att sanningen var att ryktena som gick om mig, gjorde att man inte ville ha mig kvar. Antar många trodde på dem på den tiden, och somliga gör det kanske än.  Men jag klagar inte, fastän jag lade pengar och tid på den trädgården. Att flytta var nämligen just vad jag behövde då. Det var tvunget, det var livsviktigt.
Nu är jag hemma. Jag vågar tamefan tro på det nu. Jag äger det här stället. Och jag har inga miljonlån.

Nu är pengarna snart slut och allt är således i sin ordning! 🙂 Men vi har fruktträd och två små thujor. Det vill säga, början på en sådär 30-40 meters häck. Den har jag inte råd att köpa på en gång, det blir lite i taget av den så om några år har vi väl en tripp trapp trull häck. Det är väl charmigt, den kanske till och med skulle göra sig extra bra här i hippieland. 😀

Och vet ni vad jag köpte mer, äntligen äntligen!! Det har varit så svårt att få tag i, och jag har sökt efter det i snart två månader. Linskivor! Hurraaa! Nu behövs bara en rulle under- och en rulle överlagspapp, lite asfalt och såklart virke. En hel takstol kommer jag få byta, eller möjligen skarva. Det blir hur kul som helst.

Specialpedagogiken är klar och jag hoppas få göra provet nästa vecka. På måndag hugger jag väl in på psykologin. Om det inte är fint väder då. Då ska jag slita mig lyckligare i trädgården.

Trött och tvärilsk

Det blir svårt att sova. Imorgon ska prinsessan ha taxi till Ödeshög. Jag kanske far vidare till Linköping, usch för det men jag behöver linskivor snarast.

Har köpt ett äppleträd idag! Och två små thuja. Jag borde lagt pengarna på taket istället, men vafan vatteneländet som jag alltid bävar för är åtminstone betalt för det här kvartalet.
Nu ska jag hinna plantera dessa samt måla bräderna jag köpt till rabattkanten, och så köpte jag visst ett par sålådor till tjejerna, de ska också målas. Lådorna alltså.

Hela frysen är full av äckligt kött, oxsvans, grishjärta, lever, njurar, gristunga.. Kan nästan bygga en ny gris. Med kosvans.

Studierna känns ok nu

Alldeles tvärtemot vad jag förväntade mig, fick jag godkänt på kursen Medicin 1. Det är ok att vara korkad på provet uppenbarligen, man kan få ett E ändå. Måste vara mina C:n på inlämningsuppgifterna som saved my ass gissar jag.  Så den stora, jävliga kursen på uske-utbildningen, är alltså klar. Jag är snart klar med kursen som kommer efter den också. Jag frågade dem om jag kan få göra provet en vecka tidigare och bad dem lägga ut kursen som kommer därefter.
Inte för att det är så sabla intressant, för det är det verkligen inte. Utan för ju förr jag får det gjort, desto snabbare får jag ett lite mer normalt liv, där jag BARA jobbar och renoverar hus och försöker fixa en tråkig trädgård och träna min hund och vara mamma till tre fjortisar i olika åldrar.

Så överväger jag att börja dansa line dance. Som jag egentligen tycker verkar rätt tråkigt, men det är det enda som finns här i närheten för folk i min aktningsvärda ålder. Kanske om man får börja direkt på en avancerad nivå, att det blir nåt att utvecklas på, då kan det nog bli riktigt kul. Helst vill jag lära mig tango, fortfarande, och vad jag vet kan jag inte bugga heller. Och så vill jag väldigt hemskt mycket lära mig irländsk folkdans. Och gärna avancera på det afrikanska och latinamerikanska.
Jag var på ”pröva-på” line dance idag och visst var det kul, men ack så enkelt. Jag höll igen så gott jag kunde, eftersom min dotter gått och sagt till dansläraren ifråga, att mamma kommer äga ut er allihop. Men musiken var go så det är klart det ryckte i tanten och att kroppen som vanligt gjorde lite som den ville där till musiken. Men jag höll verkligen igen. Och såg så småningom kanske lite uttråkad ut. Ändå var det kul. Faktiskt.

Idag lyckades jag

Jag jobbade ynka tre timmar, det är ju ingenting liksom.

Det jag lyckades med, var att komma hem och TA DET LUGNT och NJUTA. Jag tinade och stekte köttfärs, man fick ju passa på när det först haglade och sedan snöade. Så plockade jag in disk, har tvättat några maskiner.. Körde en halvmil med hunden men i maka takt och med lång paus i ett spontanbesök hos en vän. Då tittade solen fram ordentligt! Och vi pratade om att jag kanske kan göra nån nytta på ett annat jobb i sommar, utöver det jag redan har. Det vore fantastiskt kul att göra det jobbet också! Och utöver det ”vanliga” på det eventuella extrajobbet, så kanske man får skådespela lite igen.

Så har jag skrivit klart drygt halva inlämningsfrågan på Specialpedagogik. Det är inte riktigt lika tråkigt som Medicin 1, vilken tur! Detta har jag lite gratis sen tidigare, och eftersom jag är rätt så lat så tycker jag det är skönt. Ibland tänkte jag att jag skulle öka på studietakten lite för att få eländet överstökat snabbare än kring jul. Att jag läser såhär långsamt är nog inget annat än dumheter på mig. Jag har oändligt mycket annat, långt roligare, att göra. 🙂

Imorgon köper jag lite virke. Det ska bli en enkel blomlåda samt ramar till landen. De befintliga ramarna är uppruttna. Faktum är att trädgården ser ganska pisstrist ut, men å andra sidan har jag här ett närapå oskrivet blad att tumla runt i. Mitt hus har blivit min hobby. En av dem.

Om ramar och egna glasögon

Jag brukar ta upp Bäckaskogskvinnan som exempel, som när hon påträffades i Skåne 1939 fick benämningen ”Mannen från Barnum”. ”Han” hade gravlagts med vapen och 1939 visste varenda människa att jakt, det har alltid varit mansgöra!
När man tittade närmare på ”honom”, kanske långt senare, upptäckte man att han inte var en spensligt byggd han, utan en hon. Hon hade jagat och hon hade fött många barn.
Efter vad arkeologin – med hjälp av sin breda tvärvetenskaplighet – har kommit fram till, så blev kvinnan bunden till hemmet när vi skaffade ett sådant. Det vill säga, när vi bosatte oss på en plats och började bruka marken.
Då vi samlade vår föda på vandrande fot, hade kvinnan sannolikt huvudansvaret för basfödan – som bestod i frukt, grönsaker, nötter, rötter, örter – och ett och annat småvilt. Man tror att manfolken jagade i grupp och fällde större byten då och då. Stenålderskost är alltså tvärtemot vad många tror – ganska köttfattig jämfört med idag!
Att jaga stort med en småtting vid bröstet och kanske en tultande bakom dig, hade inte bara varit knepigt utan även emellanåt livsfarligt. Inte minst för telningarna.
Vad gäller Bäckaskogskvinnan så var hon inte en unik kvinna som jagade. Hon hade antagligen jagat småvilt i hela sitt liv, och när hennes barnafödande ålder var över och hon inte hade ansvar för egna små, kunde hon följa med jägargruppen ut – som jag tror bestod av både kvinnor och män – och fälla större djur.
När vi blev bofasta behövde någon ta hand om huset, djuren, vakta elden och barnen inne i stugan. Mannen blev bunden till åkern – ja åtminstone den tid vi VET något om – tiden dessförinnan kan vi bara spekulera och dra slutsatser om. När kvinnan bands till hemmet, blev hon mindre delaktig i försörjningen. Det kan möjligen ha varit då, som hennes värde började sjunka och världen började bli patriarkal.
De äldsta gudafigurerna och avbildningarna man påträffat, är nämligen kvinnliga. För ungefär som jag skrev tidigare – jord ger liv – livmodern ger liv.
Är människan monogam? Nej det tror jag verkligen inte! Jag tror att kvinnan, som har huvudansvaret för den lilla avkomman och till skillnad från mannen inte sår sin vildhavre hur som helst – promenerade över till granngrottan (Nej man bodde sannolikt inte i grottor alls, det var bara ett sätt jag uttryckte det på) vid ägglossning och att det dessutom var helt i sin ordning. Vem hade inte gjort det? 😀

Så finns åtskilliga berättelser om att man påträffat skelett efter jättar, men att samtliga dessa skelett har försvunnit. Vi har fått lära oss att skratta åt sånt här, att fnysa åt dumheterna och inte fråga efter unsen av sanning.
Välrenommerade forskare kan inte gå ut med sånt som inte redan är etablerat, för då tappar de sitt rykte, kan få sparken. Pseudovetenskap och flum, kallas det. Man ska hålla sig till de gamla sanningarna, hur osanna de än må vara.
Det var inte så längesedan som jorden var inte bara platt, utan även universums medelpunkt. Vita människor var överlägsna svarta och satta att härska över alla andra raser. Bögar skulle botas eller brinna i helvetet och flator fanns väl inte ens.
Jag säger inte att vi är så förskräckligt mycket förnuftigare idag – för det är ju högst tveksamt – men jag är övertygad om att man en dag kommer se tillbaka på denna vår tid och betrakta den som okunnig. ”Jaja”, kommer man säga, ”folk förstod väl inte bättre då”.